Alfaskällor

Alfaskällor är radioaktiva källor som avger alfapartiklar genom radioaktivt sönderfall. Alfastrålning består av heliumkärnor, två protoner och två neutroner, och alfapartiklar har mycket hög joniseringsförmåga men mycket begränsad genomträngning. Därför används alfaskällor vanligtvis i kontrollerade och skyddade miljöer där riskerna kan hanteras effektivt.

Vanliga alfaskällor finns ofta som förseglade källor i kalibreringsutrustning och i vissa konsumentapplikationer. Ett välkänt exempel är americium-241, som används i rökdetektorer där det alfasstrålningen joniserar luften i detektorn. Andra alfaskällor förekommer i forsknings- och industriella sammanhang och inkluderar isotoper som polonium-210, radium-226 och plutonium-238. Dessa används olika i olika applikationer beroende på deras halveringstid och energiinnehåll.

Fysiska egenskaper hos alfaskällor innebär att alfapartiklarna stoppas av mycket tunna skärmar eller till och med atmosfären, medan själva strålningen har hög lokal ionisering. Den långa räckvidden i luft är mycket begränsad, vilket gör att riskerna är främst kopplade till inandning eller ingestion av material som innehåller alfakällan. Därför krävs särskild skärmning, säkra förpackningar och restriktiv hantering.

Användningar inkluderar kalibrering av alfa-spektrometrar och andra instrument, viss utbildning och laboratoriearbete, samt i rökdetektorer där Am-241 används kommersiellt. Hantering och avfallshantering regleras av strålsäkerhetsmyndigheter i många länder och kräver licenser och noggrant säkerhetsarbete.