Akretionära

Akretionära är ett begrepp inom geovetenskap som vanligtvis används för att beskriva en akkretionär kil eller prisma som bildas vid subduktionszoner. Termen avser den sedimentära och ofta bergartsmässiga massan som avskrapas från den subducererande havsplattan och successivt tillfogas den övre plattan vid förbandet i en subduktionsgrop. Denna process kallas akkretion och bildar ett landförlängande, kilformat område som ligger i nära anslutning till förbandet mellan plattorna.

Bildningen sker när sediment och små fragment av oceanisk skorpa avskrapas från den nedåtriktade plattan i trenches och ackumuleras och omstruktureras i den överliggande plattans kant. Under tryck och temperaturförändringar deformeras dessa material ofta i täta, imbrikade skikt och längs en avlastningszon (dekollement) i basen av akretionära kilen. Denna zone kan fungera som en mjukenedgångare i plattgränsens seismiska beteende och påverka hur stromning och spänningar sprids längs kanten av plattorna.

Lithologiskt består akretionära strukturer av blandade sedimentära enheter från avsättningar i trenchern, turbiditer, pelagiska lera, skiffrar och ibland fragment av oceanisk basalt, samt ibland marmorerade blandningar och melange. Illustrativa exempel på subduktionszoner med växande akretionära kilar är Peru-Chile, Cascadia och vissa delar av Japan-Nankai-regionen. Akretionära processer är centrala för förståelsen av hur subduktionszoner utvecklas, hur jordbävningar uppstår och hur sedimentfrakturer byggs upp vid gränserna.