havsplattan

Havsplattan, inom svensk geovetenskap ofta kallad den oceaniska plattan, är en del av jordens lithosfär som ligger under världshaven. Den består främst av oceanisk crust, som är tunnare och tätare än den kontinentala crusten (cirka 5–10 kilometer tjockt), medan manteln utgör den övre delen av lithosfären. Oceanisk crust är i huvudsak basaltisk och har en densitet omkring 3,0 g/cm3. Havsplattan bildas vid mid-oceaniska ryggar genom uppstigande magma och ny havsbotten, och förflyttar sig sedan ut från ryggen och subduceras vid kantzoner där den sjunker tillbaka i manteln.

Havsplattorna rör sig med hastigheter från några millimeter till flera centimeter per år, drivet av mantelkonvektion och krafter vid plattgränserna. Plattgränserna består av divergenta gränser vid ryggar, konvergenta gränser vid subduktion och transformgränser där plattorna glider sidledes förbi varandra. Interaktionen mellan havsplattor och kontinentalplattor orsakar jordbävningar, vulkanism och tsunamier, särskilt längs subduktionszoner runt området som ofta kallas Ring of Fire.

Globalt täcker havsplattorna en stor del av jordens yta och utgör den mest aktiva delen av lithosfären när det gäller omsättning. Bland större havsplattor märks Pacifiska plattan, Nazca-, Cocos-, Juan de Fuca- och Indoaustraliska plattorna.