ATPmätning

ATPmätning avser mätning av adenosintrifosfat (ATP) i ett prov för att uppskatta biologisk aktivitet eller cellviabilitet. Metoden används främst inom livsmedels-, klinisk- och miljöanalys där en snabb indikation på mikrobiell belastning eller cellstatus önskas.

Principen baseras ofta på luciferas-luciferinreaktionen. När ATP finns reagerar luciferas med luciferin och producerar ljus. Ljussignalens intensitet är proportionell mot ATP-koncentrationen och mäts vanligtvis i relativa ljusenheter (RLU) med en luminometer. Ibland används kalibreringskurvor för att uppskatta absoluta ATP-nivåer.

Utförande kan variera mellan kit och applikationer, men grundstegen är liknande: provet bearbetas för att lysera cellerna och liberera ATP, luciferas-luciferin-reagens tillsätts och ljuset mäts omedelbart efter reaktionen. Det är viktigt att minimera bakgrundsljuset och att kontrollera för avdunstning och ATP-förstörande faktorer. Standardlösningar av ATP används för att skapa en kalibreringskurva.

Användningsområden inkluderar snabb hygienkontroll och övervakning av mikrobiell belastning inom livsmedels- och dryckesindustrin, samt snabb bedömning av biologisk aktivitet och cellviabilitet i klinisk mikrobiologi och miljöprovtagning. Metoden används också i forskningssammanhang för att jämföra relative cellresurser mellan olika prov.

Fördelarna med ATPmätning är snabbhet, enkelhet och hög känslighet. Begränsningar inkluderar att resultaten oftast är semiquantitativa och kan påverkas av bakgrunds- ATP, extracellulärt ATP eller matrixkomponenter. Noggrann kalibrering och lämpliga kontroller är därför nödvändiga för tolkning.