Standardlösningar

Standardlösningar är lösningar vars koncentration är känd med hög noggrannhet och som används som referens i kvantitativ analytik. De används bland annat för kalibrering av instrument, standardisering av reagens och bestämning av okända provlösningars koncentration vid titreringar och olika mätmetoder. Genom att arbeta med standardlösningar uppnår man spårbara och reproducerbara resultat.

Framställning och kvalitetssäkring: Vanligtvis tillverkas standardlösningar från primära standarder genom gravimetrisk viktning och upplösning i ett exakt volymverktyg, ofta i volummetriska kolvar. Primära standarder är mycket rena ämnen som kan analyseras gravimetriskt, exempelvis kaliumhydrogenphthalat (KHP) eller andra ämnen som används för noggrann standardisering. Dessa lösningar får en känd koncentration och ett certifikat som anger spårbarhet till nationella eller internationella referenssystem. Om primära standarder inte används kan en lösning standardiseras genom titration eller annan referensmetod mot en primär standard.

Hållbarhet och förvaring: Standardlösningar förvaras i lämpliga behållare, ofta glasflaskor med tät förslutning. Ljuskänsliga lösningar kan behöva förvaras i mörka flaskor eller skyddas mot ljus. Märkningen bör innehålla innehåll, koncentration, datum för beräkning och standardisering samt giltighet. Hållbarheten varierar beroende på kemikaliets stabilitet; vissa lösningar är långsiktigt stabila medan andra kräver regelbunden ny standardisering.

Enheter och användning: Den vanligaste enheten är molaritet (mol/L). Andra enheter som molalitet eller normalitet används i specifika syrabas‑ eller redoxsammanhang. Standardlösningar används för beräkning av provlösningars koncentration, för kalibrering av instrument och som referens vid titreringar.