3Danimationer

3D-animationer är processen att skapa rörliga bilder i tre dimensioner med datorgrafik. Genom digital modellering av scener och objekt, texturering, materialuppsättning, belysning och rendering kan man återskapa illusionen av volym, rörelse och ljus i en virtuell miljö. 3D-animation används för karaktärer, miljöer och effekter i film, TV, spel och kommersiell produktion.

Arbetsflödet omfattar flera steg: modellering av objekt och miljöer, riggning av karaktärer (uppbyggnad av skelett och kontrollpunkter), animation (rörelse genom keyframes eller motion capture), simuleringar (kläder, hår, vätskor, fysik), texturering och skuggning, belysning, rendering och slutlig compositing i postproduktion.

Vanliga verktyg är Blender (öppen källkod), Autodesk Maya, 3ds Max och Houdini. Rendermotorer som Arnold, Renderman, Cycles och V-Ray används för att generera bilder. Filformat som OBJ, FBX, Alembic och USD används för att utbyta data mellan program. Arbetsflöden kan också inkludera render-farmar och realtidsrendering i vissa sammanhang.

Användningsområden inkluderar animerad film och TV, spelutveckling, reklam och visualisering av arkitektur, produkter och medicinska scenarier. Inom forskning används 3D-animationer för utbildning, simulering och kommunikation av komplexa processer.

Historia: 3D-animation har utvecklats sedan 1960-talet och 1970-talet, med tidiga CGI-experiment. Under 1990-talet blev datoranimering mer kommersiell inom film, särskilt med Toy Story (1995) som ofta nämns som en milstolpe för helt datoranimerad långfilm. Sedan har tekniken expanderat med förbättrad modellering, texturering, fysikbaserad simulering och realtidsrendering.

Utmaningar inkluderar höga kostnader och arbetsintensitet, krav på spetskompetens, datahantering och samordning i större team, samt att uppnå önskad realism eller stil inom givna tids- och budgetramar.