datoranimering

Datoranimering är skapandet av rörliga bilder med hjälp av datorer. Den kan vara tre- eller tvådimensionell och används i filmer, TV, spel, reklam och olika typer av simuleringar. En typisk arbetsprocess kallas en produktionspipeline och omfattar modellering, riggning, animering, texturering, belysning, rendering och efterbearbetning.

Ursprungliga experiment med datorn som verktyg började på 1960- och 1970-talen, och stora framsteg gjordes under 1980- och 1990-talen. Filmer som använde betydande datoranimering bidrog till genrens utveckling, och studior som Pixar blev ledande inom området. Idag är datoranimering vanligt förekommande i många olika sammanhang.

Vanliga tekniker inkluderar keyframe-animation där konstnären anger nyckelpositioner och interpolation gör resten av rörelsen. Procedural animation genererar beteende via algoritmer. Rörelseupptagning används för att få realistiska rörelser från människor eller djur. I spel används ofta realtidsrendering i motorer som Unity eller Unreal. Fysikbaserad simulering används för att efterlikna tyngd, vätskor och partikelsystem.

Mjukvarusortimentet omfattar Blender, Autodesk Maya, 3ds Max och Cinema 4D. För 2D-datoranimering används program som Toon Boom Harmony och Adobe Animate. Vanlig arbetsflöde följer pipelines: modellering, riggning, animering, texturering och shading, belysning, rendering och kompositing.

Datoranimering används inom film och tv, spelutveckling, reklam och utbildning, samt inom forskning och medicin för visualisering och simulering. Den används också i arkitekturvisualisering och prototypdemonstrationer.

Framtiden för datoranimering kännetecknas av förbättrad realtidsrendering, AI-assisterad animation och mer avancerade fysikbaserade simuleringar. Utmaningar inkluderar att uppnå hög realism utan överdriven beräkningskraft samt att bevara stil och berättande i olika medier.