övertonmönster

Övertonemönster är ett begrepp inom musikfysik och musikteori som beskriver hur övertonerna till en ton är fördelade och hur deras relativa amplituder formar klangfärgen. När en ton produceras av till exempel en sträng, en luftpelare eller en röst uppstår ett spektrum av övertoner där frekvenserna oftast ligger nära heltalsmultiplar av grundfrekvensen f0 (n·f0, där n är 2, 3, 4, …). Amplituderna hos dessa övertoner varierar mellan instrument och spelteknik och skapar varje ljuds karakteristiska färg.

Övertonmönstren varierar beroende av konstruktion, material och resonansområde hos instrumentet. Sträng- och träblåsinstrument uppvisar olika regelbundenheter i energifördelningen mellan partialerna; piano har ofta inharmoniska effekter på grund av strängens styvhet och konstruktion, vilket påverkar övertonernas exakta frekvenser. Rösten kan också producera olika mönster beroende av vokalteknik och resonanser i huvud-, hals- och näsområdena.

Detta mönster avgör klangfärgen: grundtonen anger upplevd tonhöjd, medan övertonerna ger ljudet färg och ljushet eller mörkhet. Övertonmönster kan förändras med dynamik och artikulation och därmed upplevas som ett ljudändrat färgregister.

Analys av övertonmönster görs ofta med Fouriertransform och spektralanalys för att visa hur energin är fördelad över de olika partialerna. Insikter om övertonmönster används inom instrumentdesign, ljudsyntes och vokalpedagogik för att forma eller efterlikna önskad klangfärg.