överföringsförluster

Överföringsförluster är den energi som går förlorad som värme när elektricitet transporteras från kraftverk till slutanvändare. De uppstår i hela transmissions- och distributionsnätet samt i den utrustning som används för överföring, till exempel ledare och transformatorer. Förlusterna redovisas vanligtvis som en andel av den producerade energin och påverkar nätets effektivitet och kostnaderna för el i samhället.

Huvudkällorna till överföringsförluster är resistiva förluster i ledare och lindningar (I^2R-förluster), kopparförluster i lindningar samt kärnförluster i transformatorer (hysteresis och eddy currents). Andra bidrag kommer från höga spänningar med corona-förluster runt ledare, dielektriska och radiationsförluster i isolation samt förluster i effektomvandlare och konverterare. I växelströmsnät tillkommer även förluster kopplade till reaktans och effektöverföringens nätförluster.

Faktorer som påverkar omfattningen av överföringsförlusterna inkluderar strömstyrka, ledarens resistivitet, temperatur, längd på kabeln eller ledningen samt spänningsnivån. Generellt minskar förlustriskerna när överföringsspänningen höjs för samma överförda effekt, eftersom strömmen därmed minskar. Längre avstånd, sämre anslutningar och högre belastning ökar förlusterna. För att minska dem används bland annat högre spänningar, bättre ledare och isolering, kabellösningar som bundling, samt i vissa fall HVDC-teknik för mycket långa sträckor.

Betydelsen av överföringsförluster är stor för energipris, miljöpåverkan och nätets prestanda. Kraftsystemets planering och drift syftar till att minimera förlusterna genom tekniska val, underhåll och noggrann nätmodellering.