öppningsvinkeln

Öppningsvinkeln är ett mått som beskriver hur mycket en öppning har öppnats, vanligtvis uttryckt som vinkeln mellan de gränser som bildar öppningen i dess aktuella läge. Den kan ligga i olika sammanhang där en kropp, dörr, ventil, iris eller annan konstruktion växer eller roteras från sin stängda position till ett öppet läge. I allmänna termer används öppningsvinkeln för att kvantifiera hur mycket utrymme som blir tillgängligt genom öppningen.

Mätning och enheter blir beroende av kontext. Vinkeln mäts oftast i grader eller radianer och kan bestämmas med olika instrument och sensorer, såsom vinkelmätare, goniometer eller elektroniska givare som registrerar rörelse längs en gång eller en axel. I praktiken definieras ofta öppningsvinkeln i förhållande till en referensposition, till exempel stängd position, och anger skillnaden mellan den referenspositionen och det aktuella öppningsläget.

Användningsområden

- Mekanik och konstruktion: För exempelvis dörrar, luckor, hangar- eller valve-lösningar används öppningsvinkeln för att specificera hur mycket öppningen kan eller bör tillåtas öppnas. Den har betydelse för låsning, säkerhet och funktion.

- Optik och bildbehandling: Inom optik kan öppningsvinkeln beskriva den koniska spridningen av ljus som passerar genom en öppning eller iris, vilket påverkar ljusstyrka och fält av vy.

- Medicin och anatomi: I vissa sammanhang används termen för att beskriva vinkel som uppstår när en kroppsdel öppnas, till exempel käkens eller ledernas öppningsläge, även om man ofta anger maximal öppning i millimeter istället för vinkel.

Se även: vinklar, öppning, fält av vy, aperture.