återetablering

Återetablering är begreppet för processen att återupprätta något som har upphört att fungera eller existera till följd av störningar. Det används inom flera samhällsområden och kan handla om institutioner, företag, infrastruktur, samhällen eller naturmiljöer. Målet är att återgå till en fungerande verksamhet eller tillstånd, i linje med hur det såg ut före störningen eller i en ny, stabil normalitet.

Inom politik och juridik kan återetablering innebära återuppbyggnad av förvaltning och rättsliga processer, eller återknytning av relationer mellan stater och samhällen efter konflikt eller omvälvningar. Inom utvecklingsarbete och humanitärt arbete handlar det ofta om återbosättning, återuppbyggnad av samhällen och återgång till tillgång till tjänster och försörjningsmöjligheter. Inom miljö- och naturskydd används termen för återställande av ekosystem och livsmiljöer som har skadats eller förlorats.

Processen för återetablering brukar innefatta kartläggning av behoven och orsakerna till störningen, planering i samråd med berörda parter, överenskommelser om rättigheter och ansvarsområden, finansiering och resursförsörjning, genomförande i etapper samt uppföljning genom övervakning och anpassning.

Hinder kan vara politisk osäkerhet, brist på finansiering, sociala konsekvenser och risker kopplade till säkerhet, samt behov av långsiktig lokal kapacitet och förtroende. Relaterade begrepp inkluderar återuppbyggnad, återställning, rehabilitering och återbosättning, där nyanserna ligger i vad som återställs: struktur, funktion, rättigheter eller befolkning, och i vilken tidsram processen sker.