återberättande

Återberättande är en narrativ teknik där en berättare återger händelser som tidigare har skett eller som en annan person har berättat. Det innebär ofta att historien presenteras i ny form, från en ny synvinkel eller med betoningar som skiljer sig från originalitetens framställning. Begreppet används både inom muntlig tradition och inom skönlitterär textproduktion.

I muntliga traditioner förekommer återberättande när en berättare upprepar kända sagor, legender eller minnen för en ny publik. Inom litteraturen används återberättande när en karaktär återberättar tidigare skeenden för andra karaktärer eller för läsaren, ofta som ett sätt att lägga fram tolkningar, värderingar eller konfliktfokus. Det kan även vara ett sätt att skapa ett frame narrative eller en mångvetad berättarstruktur där flera röster och tidsplan återger samma händelse.

Strukturellt kan återberättande innebära sammanfattningar, parafraser eller fullständiga återgivningar av tidigare källor. Det kan också innefatta omtolkningar som ändrar fokus, tolkning eller moraliska implikationer i historien. Genom återberättande kan framställningen undersöka frågor om pålitlighet, perspektiv och ansvar för vad som berättas och hur det tolkas av olika berättare och mottagare.

Återberättande används inom folkloristik, litteraturvetenskap och medievetenskap som ett sätt att analysera hur historier kommuniceras och omformas över tid. Det belyser hur minne och kulturarv överförs, hur identitet konstitueras genom berättandet och hur olika röster formar vår förståelse av skeenden.

Se även: berättarperspektiv, narratologi, framställning, folkdiktning.