berättare

Berättare är den röst eller persona genom vilken en berättelse förmedlas. Begreppet används både inom litteratur och muntlig tradition. En berättare kan vara en fiktiv karaktär i verket eller en närvarande berättare i en muntlig tradition; berättarens val av information, ton och synvinkel formar hur händelserna uppfattas.

Inom skönlitteratur kan berättaren vara i första person (jag-form) eller i tredje person. Inom tredje person finns olika grader av närhet: allvetande berättare som vet allt och kan kommentera karaktärers inre tankar, begränsad berättare som följer en eller några karaktärer, och fokalisering där informationen begränsas till vad en viss karaktär uppfattar.

En berättare kan också vara pålitlig eller opålitlig. Opålitlig berättare används ofta som ett stilmedel för att skapa överraskning eller tvetydighet. Fokalisering och berättarteknik styr hur läsaren eller lyssnaren får kunskap om händelserna och karaktärerna.

I muntlig tradition är berättaren ofta en person som framför historierna live, med betoning, rytm och publikinteraktion. Berättaren kan variera versioner mellan framföranden och anpassa berättelsen till publikens sammanhang, kultur och minnesbild.

Sammanfattningsvis är berättaren den narrativa rösten som formar hur en berättelse upplevs. Genom sitt val av perspektiv, informationsflöde och stil bestämmer berättaren hur händelserna tolkas och vilken ton som förmedlas.