Överbett

Överbett är en tand- och käkrelaterad avvikelse där överkäkens framtänder överlaps eller ligger betydligt framför underkäkens framtänder. I klinisk praxis används ibland termen överjet för den horisontella delen av avvikelsen. Tillståndet kan vara mild, måttlig eller svår och förekommer ofta som en del av ett klass II-bettfel, men kan också uppträda i olika kombinationer av bettfel.

Orsakerna varierar och kan vara genetiska eller utvecklingsrelaterade. Gener påverkar hur käkarna växer, medan miljöfaktorer som långvarig finger- eller tummuskontakt, tungtryck mot tänderna eller tidig förlust av mjölktänder kan bidra till överbett. Andra faktorer som obalans i tandplacering eller plötslig tillväxtfluktuationer kan spela roll.

Konsekvenser och diagnostik: Ett betydande överbett kan påverka bettfunktionen, tuggförmågan och talet samt öka slitage eller skada på framtänderna. Estetik kan också påverkas. Diagnos görs av tandläkare eller ortodontist genom klinisk undersökning, bedömning av över- och underkäkens relation och röntgenbilder samt mått som överjet i millimeter. Bedömningen klassificeras ofta som mild, måttlig eller svår.

Behandling: Behandling syftar till att återställa funktion och estetik. Tidig interceptiv behandling i barndomen kan minska behovet av senare åtgärder. Ortodontiska metoder som fast eller avtagbar apparat, brackets eller aligners samt elastikband används för att flytta tänderna och justera bettet. Vid svåra skeletala avvikelser kan kirurgi i kombination med ortodonti vara nödvändig. Behandlingstiden varierar, ofta mellan ett par år, följt av en retentionsperiod.