Öronkanalen

Öronkanalen, eller yttre hörselgången, är den del av örat som förbinder öronmusslan med trumhinnan. Den fungerar som ljudledare och som skydd mot damm och mikroorganismer.

Anatomi: Hos vuxna är öronkanalen cirka 2,5 centimeter lång och består av en lateral kartilaginös del och en medial benig del. Den kartilaginösa delen innehåller hårsäckar och ceruminösa körtlar som producerar cerumen (vax). Den mediala delen är benig och klädd av ett tunt, keratiniserat epitel som migrerar mot trumhinnan. Kanalens typiska S-formade böjning gör att främmande föremål lätt kan fångas eller undviks.

Funktioner: Ljudledningen från ytterörat till trumhinnan och vidare till mellanörat sker via kanalen. Cerumen och håret i den kartilaginösa delen fungerar som skydd och förhindrar att främmande föremål, vatten och mikroorganismer når trumhinnan. Hörselgångens resonans förstärker ljud i det mid-frekventa området, cirka 2–4 kHz.

Innervation: Yttre hörselgångens hud innerveras huvudsakligen av n. auriculotemporalis (gren av kranialnerv V3) samt av små bidrag från n. vagus (grenar i hörselgången) och ansiktsnervens grenar.

Patologi: Vanliga problem inkluderar cerumenimpaktion (vaxansamling som kan orsaka hörselnedsättning eller obehag), otitis externa (infektion i hörselgången) och främmande föremål i gången. Förträngningar och inflammation kan påverka gångens längd och funktion.