växtutvecklingen

Växtutvecklingen är den samlade processen som styr hur växter bildas, växer och anpassar sig under sin livstid. Den omfattar cell- och vävnadsbildning, differentiering av celler till olika vävnader och hur växtens form och funktion påverkas av genetiska program och miljöförhållanden. Centrala begrepp är meristem och hur hormoner samordnar utvecklingen.

Livscykeln inleds ofta med embryogenes i fröet, följt av groning och etablering av en vegetativ tillväxt som bygger upp skott och rötter. Övergången till reproduktiv utveckling leder till blomning och fruktsättning. Efter mognad följer ofta en avveckling av funktioner i vissa vävnader (senescens). Under hela processen används meristematiska vävnader, framför allt apikala meristem i skott och rötter samt kambium i stammen, för att bilda nya celler och vävnader.

Regleringen av växtutvecklingen sker genom ett komplext samspel mellan gener och signalvägar. Växthormoner som auxin, cytokininer, gibberelliner, abskisinsyra och etylen styr celldelning, cellväxt och differentiering samt hur växter svarar på stress. Genregleringsnätverk tolkar hormonsignaler och miljöintryck för att bestämma när olika vävnader bildas. Miljöfaktorer som ljus, temperatur, vatten- och näringstillgång påverkar utvecklingen genom fotomorfogenes och fotoperiodism. Växter visar plastisk utveckling och anpassar sin form och funktion till rådande villkor, och vävnaderna bildas ur tre grundläggande vävnadssystem: epidermis, grundvävnad och ledningsvävnad.