växelkursregimer

Växelkursregimer är de mekanismer ett land använder för att bestämma hur valutan sätts i förhållande till andra valutor och hur centralbanken ingriper i valutamarknaden. Regimen påverkar monetär självständighet, prisstabilitet och hur externa störningar sprids till ekonomin.

De vanligaste huvudkategorierna är fasta (peggade) växelkurser, rörliga växelkurser samt regimer med band eller tydligt mål. I en fast växelkurs förbinder sig centralbanken att upprätthålla en viss kurs genom köp- och sälj av valuta och ofta stora valutareserver. I en fri rörlig växelkurs låter man marknaden bestämma priset, med begränsad eller ingen centralbanksintervention. I förvaltade flytregimer ingriper centralbanken när kursen avviker utanför ett accepterat intervall eller mål. Vissa system används även som krypande peg eller band, där kursen långsamt justeras inom ett angivet spann.

Växelkursregimerna samverkar med verktyg som valutainterventioner, räntesatser och ibland steriliserade interventioner för att påverka kursen. Regimens trovärdighet och storleken på valutareserven är viktiga för att upprätthålla ett obevänt ankare; samtidigt kan regimen begränsa monetär självständighet och öka känsligheten för externa schocks.

Exempel: Sverige har sedan 1992 en rörlig växelkurs med inflationstargeting. Hong Kong tillämpar ett valutareserverat system där HKD är kopplad till USD inom ett smalt band. Danmark står under ett peg-system mot euron med ett band på ±2,25 %, försvarat av centralbanken under ERM II. Historiskt har fasta regime dominerat under Bretton Woods-perioden.