vävnadsprocessning

Vävnadsprocessning är en serie tekniska moment som används för att förbereda vävnadsprov inför histopatologisk undersökning. Målet är att bevara vävnadens morfologi och struktur samt möjliggöra snittning, färgning och mikroskopisk bedömning. Provet tas vanligtvis vid kirurgiska ingrepp, biopsi eller obduktion och följs ofta av specifika dokument och märkning.

Den första fasen är fixering, där vävnaden behandlas med ett fixativt ämne, vanligtvis neutralbufferad formalin, för att stoppa nedbrytning och bevara celler och vävnadstryck. Fixeringens längd varierar beroende på vävnadens storlek och typ. Efter fixering följer dehydrering i en etanol- eller acetonserie för att avlägsna vatten.

Därefter sker clearing och infiltrering. I clearing används vanligtvis xylol eller substitut som gör vävnaden kompatibel med paraffin, vilket sedan gör det möjligt att infiltreras med smält paraffin som stelnar och bildar ett fast block. Detta block används för att skära tunna snitt, vanligtvis 3–5 mikrometer tjocka, med en mikrotom och placeras på glasobjekt.

Snittfärgning inkluderar vanlig hematoxylin- och eosin-färgning (H&E), men även specialfärgningar och immunohistokemi kan användas för att belysa specifika celltyper eller proteiner. Efter färgning täcks slide med täckglas. Vävnadsprocessning kan även inkludera antikemikalisk dekalsificering för benvävnad och snabbfärgning för intraoperationella bedömningar (frysta snitt).

Kvalitetskontroll, märkning, spårbarhet och arkivering är viktiga delar av processen. Försiktighet beträffande kemikalier och biosäkerhet tillämpas. Långtidslagring av paraffinblock och färgade snitt möjliggör senare diagnostisk granskning och digital bildhantering.