vävnadsnecros

Vävnadsnecros är en patologisk process där vävnad dör till följd av irreversibel cellskada. Cellerna dör i ett område och vävnadens arkitektur kan gå förlorad, ofta i samband med inflammation. Necros uppträder under akuta tillstånd som syrebrist, infektioner, toxiska ämnen eller trauma och skiljer sig från apoptos, som är en kontrollerad och mindre inflammatorisk celldöd.

Orsakerna till vävnadsnecros varierar och inkluderar ischemi eller hypoperfusion (till exempel vid blodproppsbildning eller stenos), infektioner som inflammation och enzymatisk nedbrytning, toxiner och traumatiska skador. Den cellulära döden åtföljs av energiprocessers upphörande, upplösning av cellmembran och kärnfragmentering. Inflammatoriska celler invaderar området, vilket kan förstärka vävnadsskadorna.

Det finns flera typer av nekros:

- Koagulationsnekros: bevarad vävnadsarkitektur i första hand, men kärnreaktioner förekommer; vanlig vid ischemiska skador i hjärta, njurar och lever.

- Likelytisk (fågel eller liquefaktiv) nekros: vävnaden bryts ner till en vätskliknande massa, vanligt i hjärnan där hydrolytiska enzymer från glia orsakar nedbrytning.

- Fettnekros: frigörs fett i pankreas eller bröstvävnad och nedbryts av lipaser.

- Fibrinonecrotisk nekros: kombinerad vävnadsnekros och fibrinavsättning, ofta vid vaskulit.

- Caseös nekros: mjuk, ostliknande vävnadssönderfall, typisk vid tuberkulos.

Diagnos ställs ofta histologiskt och kliniska beslut baseras på orsak och omfattning. Behandling fokuserar på att åtgärda underliggande orsak, lindra inflammation och vid behov avlägsna nekrotisk vävnad eller debridera området.