vätskeanpassningar

Vätskeanpassningar är en klinisk process som syftar till att anpassa vätskebalansen och elektrolytstatus hos patienter genom planering, genomförande och uppföljning av vätskebehandling. Målet är att upprätthålla adekvat cirkulerande volym och perfusion, samt korrigera elektrolyt- eller syra-basrubbningar utan att ge vätskeöverskott eller andra komplikationer.

Processen används inom flera vårdkontexter, särskilt inom akutsjukvård, anestesi, intensivvård, kirurgi och geriatrik. Vätskeanpassningar delas ofta upp i olika moment: resuscitation vid hypotension eller hypovolemic, underhållsvätska som täcker dagligt behov, deficitkorrigering vid större vätskeförluster och behandling av vätskeöverskott vid övervätskning.

Beslut om vätska och volym baseras på klinisk bedömning och laboratorieparametrar. Bedömningen innefattar bland annat vikt, urinproduktion, blodtryck, hudturgor och andningsfysiologi, samt labbvärden som natrium, kalium, kreatinin och i vissa fall BNP eller laktat. Vanliga vätskebehållare är crystalloider som natriumklorid 0,9 procent eller Ringer-laktat; kolloider används i vissa fall men är föremål för riskavvägning och lokala riktlinjer.

Övervakning är central och innefattar kontinuerlig eller regelbunden uppföljning av vikt, intag och urinproduktion, samt klinisk status och laboratorieparametrar. Vätskeanpassningar kräver individanpassning, särskilt vid tillstånd som hjärtsvikt, njursvikt, leversjukdom eller graviditet, samt tydliga vårdprotokoll och utbildning av vårdpersonal för säker praxis.