väsende

Väsende är ett svenskt substantiv som betecknar den väsentliga naturen eller kärnan hos en varelse eller företeelse; dess essens i motsats till yttre egenskaper. Användningen är vanligare i filosofiska, teologiska och litterära sammanhang än i vardagligt tal, där man oftare talar om natur, väsen eller essens.

Ordet är äldre och närbesläktat med orden väsen och varelse. Det finns i äldre svenska texter och har nära kopplingar till begrepp som essens och natur. I modern svenska är väsende ett relativt specialiserat uttryck; i allmänna sammanhang föredrar man ofta väsen, natur eller essens. I vissa uppslagsverk och lexikon återfinns termen i diskussioner om metafysik och identitet hos varelser eller koncept.

Filosofiskt används det för att beskriva något i dess kärna — vad det egentligen är — snarare än hur det uppträder eller vilka tillfälliga egenskaper det har. I litterära och teologiska texter kan väsende också få en mer övergripande betydelse, som den form av väsen eller natur som speglar en varelses identitet eller syfte. Jämfört med väsen och varelse kan väsende upplevas som något mer abstrakt eller analytiskt, vilket gör det särskilt vanligt i resonerande eller kritisk text.

Relaterade begrepp inkluderar väsen, natur, essens och varelse. För vidare läsning kan man utforska hur olika svenska författare och filosofer använder väsende i beskrivningar av identitet och existens.