värmekamera

En värmekamera, eller termografikamera, är en enhet som registrerar infraröd strålning som avges av objekt och omvandlar den till en bild där varje bildpunkt motsvarar en yttermperatur eller temperaturdifferens. Eftersom den mäter värmestrålning utan behov av synligt ljus kan den användas i mörker och vid dålig sikt.

Tekniskt bygger bilden på att olika material avger olika mycket infraröd strålning som varierar med temperatur. De flesta moderna värmekameror använder obeklädda mikrobolometer-sensorer och fungerar i området cirka 7–14 mikrometer. Systemet kan vara uncooled eller cooled; de senare kräver kylning för högre känslighet men är dyrare och större. Bilder visas oftast med färgskalor där varma områden uppträder i varma färger och kalla i kalla färger, eller i gråskala. Mätning av temperaturer kräver kalibrering och hänsyn till emissivitet, avstånd och atmosfäriska effekter. Ofta används spot- eller ytmåttning för exakta temperaturvärden.

Användningsområden inkluderar byggnadsundersökning och energiledning (felsökning av värmeförluster, fukt, isoleringsbrister), industriell underhåll (överhettning i elektriska och mekaniska komponenter), och räddningstjänst (sökning efter personer i rök eller bedömning av bränder). Inom medicin används termografi i begränsad och reglerad utsträckning.

Begränsningar inkluderar att kameran mäter yttemperatur och att reflektioner eller låga emissiviteter kan ge felaktiga värden. Tolkningsarbete och korrekt kalibrering är väsentliga för tillförlitliga resultat.