yttemperatur

Yttemperatur är temperaturen vid jordens eller havets yta och avses ofta som yttemperaturen eller jord-/havsytans temperatur. Den skiljer sig från lufttemperatur, som mäts några decimeter ovan marken. Yttemperaturen speglar den energi ytan absorberar och avger och kan därför vara betydligt högre eller lägre än den omgivande luften, särskilt i starkt solljus eller på mörka jord- eller kustytor.

Mätning och data har olika metoder. Satelliter med infraröda sensorer ger globala kartor över jord- eller havsyta, ofta kallade skin temperature. Dessa data kompletteras vanligtvis med markbaserade sensorer och radiometriska instrument på fartyg och plattformar för att bilda långsiktiga tidsserier och lokala värden. Inom meteorologi används ibland termen land surface temperature (LST) och i oceanografi sea surface temperature (SST).

Användning och betydelse. Yttemperatur är viktig inom klimatforskning, väderprognoser, vattenförvaltning samt jord- och växtodling och byggnadsplanering. Den påverkas av albedo, värmekapacitet, markfuktighet och vegetation. Yttemperaturen visar ofta större variation än lufttemperaturen, särskilt i urbana områden där lösningar som asfalt och byggnader minskar nattlig avkylning.

Begränsningar. Mätningar kan påverkas av atmosfäriska förhållanden och moln, och infrared-baserade sensorer mäter endast den översta ytan, vilket inte alltid motsvarar vad som upplevs i nära marknivå eller av organismer.

Se även: lufttemperatur, marktemperatur, havstemperatur.