värderingsmetoder

Värderingsmetoder är metoder som används för att uppskatta värdet av tillgångar, företag eller investeringar. Syftet kan vara redovisning, beskattning, finansiering, beslutsstöd eller rättsliga tvister. Metoderna kan delas in i tre huvudsakliga grupper: inkomstbaserade, marknadsbaserade och kostnadsbaserade.

Inkomstbaserade metoder bygger på framtida kassaflöden och deras nuvärde. Den vanligaste metoden är nuvärde av förväntade fria kassaflöden (DCF), där prognostiserade kassaflöden diskonteras med en lämplig avkastningsränta, ofta kallad WACC. Andra inkomstbaserade metoder inkluderar kapitalisering av avkastning. Dessa metoder är särskilt vanliga vid företagsvärdering och större investeringsbeslut där antaganden om framtida lönsamhet är centrala.

Marknadsbaserade metoder använder jämförelser med liknande tillgångar eller företag som sålts eller börsnoterats. Vanliga tillvägagångssätt är jämförbara företag och jämförbara transaktioner, där värdet uttrycks genom multiplar som EV/EBITDA eller P/E. Dessa metoder speglar marknadens uppfattning om risk och avkastning, men kräver tillgång till relevanta och jämförbara data.

Kostnadsbaserade metoder uppskattar värdet utifrån vad det skulle kosta att ersätta eller återanskaffa tillgången. De används ofta när intäkter saknas eller vid materiella tillgångar där marknadsdata är begränsade. Värdet kan motsvara ersättningskostnaden eller nettovärdet av tidigare investeringar med hänsyn till slitage eller antagda ersättningsbehov.

Anpassningar och överväganden inkluderar risk, likviditet, kontrollpremier och minoritetsperspektiv. Val av metod beror på tillgångens art, syfte med värderingen och tillgång till data. Värderingar följer relevanta standarder och regler, såsom IFRS 13 i internationell redovisning och nationella redovisningsprinciper. Dokumentation och transparens är centrala för tillförlitlighet.