väckning

Väckning är ett svenskt substantiv som betecknar handlingen att vakna upp från sömn eller tillståndet av uppvaknande. I vardagligt bruk hänvisar det till ögonblicket då en person blir medveten igen efter sömn, eller till processen att rycka någon ur slummern. Ordet härrör från verbet väcka, “att vakna”.

Fysiologiskt är väckning en del av sömn–vaken-cykeln och involverar flera hjärnfunktioner och signalsubstanser. Ljus som når ögat påverkar den suprachiasmatiska kärnan i hypotalamus och reglerar vakenheten. Signalsubstanser som noradrenalin och acetylkolin bidrar till uppvaknandet. Väckning kan vara frivillig, som när man går upp, eller ofrivillig, till exempel när en väckarklocka ringer.

I religiösa och kulturella sammanhang används relaterade begrepp som väckelse för att beskriva uppvaknandet inom kristna väckelserörelser i Sverige och andra nordiska länder. Den svenska väckelsens rörelse under 1800-talet och början av 1900-talet betonade personlig omvändelse och social reform och påverkade olika frikyrkliga samfund. Begreppet väckning kan förekomma i historiska texter som beteckning för sådana religiösa uppvaknanden, medan väckelse oftare används för själva rörelsen eller fenomenet.

I vardagligt språk används väckning oftast för själva uppvaknandet, medan man säger väcka någon eller ställa in en väckarklocka för mer konkreta handlingar.