vokaltraktets

Vokaltraktet är de luftfyllda resonansrummen i huvudet och halsen som används vid talproduktion. Ljudkällan uppstår vanligtvis i larynxen (röstboxen) när stämbanden vibrerar, varefter ljudet färdas bakåt genom vokaltraktet där rummet formas och klangen ändras av tungan, läpparna och käkarna.

Vokaltraktet består i huvudsak av tre delar: farynxen (svalget), munhålan och näshålan. Dessa håligheter bildar tillsammans ett längdsystem som kan anpassas genom små förändringar i mjuka vävnader och rumsstorlek. Genom att höja, sänka eller flytta tungan, öppna eller stänga läpparna samt ändra munhålans uppformning produceras olika ljud. Näshålan kan också delta i ljudproduktionen när luft passerar genom näsgångarna, vilket påverkar klangen hos vissa ljud.

En grundläggande teoretisk modell för hur vokaltraktet fungerar är källa-filtermodellen. Ljudkällan genereras i stämbanden och färdas sedan genom vokaltraktets resonansrum, där formanter—de dominerande resonansfrekvenserna—bestämmer vokalernas identitet. Positionen av tungan och andra talorganer påverkar formantfrekvenserna och därmed klangen hos varje vokal.

Vokaltraktet varierar mellan individer, ålder och kön samt mellan språk och dialekter. Förändringar i anatomi eller sjukdomar kan påverka resonans och artikulation, vilket ofta hanteras i talterapi och klinisk fonetik.