viruspartikler

Viruspartikler, eller virions, är den kompletta infektiösa enheten hos virus. De är oftast inaktiva när de är utanför en värdcell och fungerar som transportmedel som levererar virusets genetiska material till nya celler. Ett virion består vanligtvis av ett nucleinsyragenom omgivet av ett proteinkapsid och, hos många virus, ett yttre fettliknande hölje (envelope) som härrör från värdcellens membran. På virionsytan finns virala proteiner eller glykoproteiner som känner igen receptorställen på mottagarceller och möjliggör inträde.

Genom och struktur varierar mycket mellan virus, men de kan bära antingen DNA eller RNA som sitt genetiska material, i enkel- eller dubbelsträngad form, och i vissa fall är genomet uppdelat i segment. Partiklarna kan ha olika former och storlekar, ofta 20–300 nanometer, och uppvisar olika morphologier som icosahedral, helikal eller mer komplexa former.

Livscykelmässigt är viruspartiklar obligata parasiter. De binder till cellens yttre receptorer, invaderas, genomgår uncoating och frisätter sitt genetiska material i värdcellen. Därefter används värdcellens maskineri för replikation och produktion av nya virala komponenter som assembleras till nya virioner och slutligen frigörs genom lys eller avknoppning. En del virus har ett envelope därutöver; envelopade virus lämnar ofta cellen via budding och är generellt mer känsliga för desinfektionsmedel och uttorkning än icke-enveloped virus.

Viruspartiklar studeras inom diagnostik, vaccin- och terapietik. De kan detekteras med elektronmikroskopi, PCR/beläggningsmetoder och serologi. I bioteknik används viruspartiklar som vektorer eller i virusliknande partiklar för vacciner och leverans av genetiskt material.