vektoradditionens

Vektoradditionens regler beskriver hur två vektorer sammanfogas till en tredje i ett vektorrum.

I rum som R^n adderas vektorer komponentvis: om u=(u1,...,un) och v=(v1,...,vn) så är u+v=(u1+v1,...,un+vn). Geometriskt kan additionen illustreras med parallellogram- eller triangelregeln, där den resulterande vektorn representerar efterföljande förflyttningar.

Operationen är kommutativ och associativ; det vill säga u+v = v+u och (u+v)+w = u+(v+w). Det finns en identitetselement, nollvektorn 0, sådan att u+0 = u för alla u, och varje v har en invers (-v) där v+(-v)=0. Dessa egenskaper gör att mängden av vektorer i R^n bildar ett vektorrum under vektoraddition och skalär multiplikation.

Vektoraddition kan representeras både grafiskt och algebraiskt. Grafiskt sker det ofta i två dimensioner som en sammanlagning av riktningar och längder; algebraiskt sker det komponentvis. I praktiken används vektoraddition i många sammanhang, såsom fysisk kraft- och rörelsekombination, datorgrafik för översättningar, och i olika ingenjörs- och vetenskapsområden för att modellera förflyttningar och sammanlagringar av mängder med data.

Sammanfattningsvis beskriver vektoraddition hur två vektorer kombineras till en ny vektor, med tydliga geometriska tolkningar och viktiga algebraiska egenskaper som möjliggör konsekvent hantering inom olika tillämpningar.