vagusnärvi

Vagusnärven (n. vagus, CN X) är den tionde kranialnerven och en blandad nerv som har både parasympatisk motorik och som sensorisk afferens. Den har sitt ursprung i hjärnstammen, främst från kärnorna nucleus ambiguus och dorsal motor nucleus of the vagus, samt som sensorisk afferens från viscera.

Nerven lämnar skallen genom foramen jugulare tillsammans med andra kranialnerverna IX och XI. I halsen löper den i carotid sheath mellan den gemensamma halspulsådern och venen, och den grenat upp sig i flera grenar: meningealgren, auriculargren till yttre örat (Arnolds nerv), pharyngealgren som innerverar delar av svalget, samt den superiora laryngealnerven som delar sig i en intern gren (sensorik till området över stämbanden) och en extern gren (motorik till cricothyroideus). Den recurrenta laryngeusnerven löper ned längs trakea och återvänder upp mot larynx och innerverar de flesta inre larynxmusklerna för röstbildning.

I bröstet och buken bildar vagusnerven esofagealt och bronkial plexus och fortsätter som de anteriora och posteriora vagastraunerna som försörjer viscera i thorax och övre buken. Efferenta parasympatisk innervation når hjärta (sänker hjärtfrekvensen), lungor (bronkkonstriktion och sekretion) samt största delen av mag-tarmkanalen upp till de proximala två tredjedelarna av transversala kolon. Sensoriska fibrer hämtar information från viscerala organ och bidrar till reflexer; n. vagus ger även viss sensorik till yttre örat via auriculargren.

Vagusnerven är central för parasympatisk reglering och har stor klinisk betydelse vid kirurgi, vagusstimulering och vid lesioner som kan ge röst– och sväljningsstörningar. Ordet vagus antyder dess vandrande ursprung.