vägledningar

Vägledningar utgör dokument eller samlingar av rekommenderade metoder och rutiner som hjälper individer och organisationer att uppnå ett mål. De är vanligtvis icke-bindande, även om de kan bära normativt inflytande inom en organisation. Vägledningar kan produceras av myndigheter, internationella organ, yrkesförbund eller privata företag.

Typ och omfattning: Vägledningar kan ta form av policyriktlinjer, manualer, handböcker eller procedurdokument. De kan täcka breda områden som etik, säkerhet, kvalitetsarbete eller utbildningsbedömning, eller mer specifika uppgifter som datahantering, kliniska beslut eller programvaruinstallation.

Utveckling: Processen innefattar ofta översyn av litteratur, expertinmatning, piloter och samråd. De uppdateras när ny evidens framkommer eller förhållandena ändras. Tillgänglighet och tydlighet står i fokus, med målgruppsanpassat språk och exempel. De kan innehålla steg-för-steg-anvisningar, beslutsgränser, checklistor och exempel för att underlätta tillämpningen.

Relation till lagstiftning: De flesta vägledningar är inte rättsligt bindande, men vissa kan vara stödjande av myndigheter eller införlivas i regler, standarder eller avtalskrav. Efterlevnad av vägledningar är ofta att rekommendera för att säkerställa konsekvens, säkerhet eller kvalitet.

Exempel: Inom vård ges kliniska riktlinjer som rekommenderade behandlingsalternativ; inom utbildning används bedömningsvägledningar; inom IT utarbetas säkerhetsvägledningar.

Se också: riktlinjer, anvisningar, handbok, standarder.