utgiftsapproachen

Utgiftsapproachen, eller utgiftsmetoden, är en metod för att beräkna ett lands BNP (BNP är den svenska beteckningen för bruttonationalprodukt) genom att summera de slutliga utgifterna på varor och tjänster som produceras inom landet under en viss period. Den är en av de tre huvudmetoderna i nationalräkenskaperna; de andra är produktionsmetoden (värdeaddering) och inkomstmetoden.

De största komponenterna i utgiftsapproachen är hushållens konsumtion (C), företagens investeringar (I), offentliga utgifter (G) och nettoexport (NX = X − M). Investeringar inkluderar byggande och maskiner samt förändringar i lager. Nettoexporten fås som skillnaden mellan export och import. Tillsammans beskriver dessa komponenter efterfrågan på varor och tjänster som produceras i ekonomin.

Formeln för BNP enligt utgiftsapproachen är BNP = C + I + G + NX. För att jämföra BNP över tid används real BNP, där priser justeras med ett prisindex, ofta via en BNP-deflator eller kedjeprisindex, så att volymförändringar kan observeras oberoende av prisförändringar.

Data och tillförlitlighet: Beräkningar görs av nationella redovisningsmyndigheter (i Sverige till exempel i Statistikmyndigheten) och bygger på olika källor som konsumtionsstatistik, investeringsstatistik, offentliga utgiftstal och handelsstatistik. Resultaten kan revideras när ny information blir tillgänglig. Metoden fångar efterfrågekomponenten i ekonomin men kan inte direkt mäta informell ekonomi eller vissa internationella flöden.

Utgiftsapproachen används ofta för att analysera konjunkturläget och hur olika komponenter bidrar till BNP, samt som komplement till de andra två huvudmetoderna.