utbudssubstitution

Utbudssubstitution är ett begrepp inom mikroekonomi som beskriver hur producenter ersätter en produktionsfaktor med en annan när relativa priser eller tekniska förhållanden förändras. Syftet är oftast att minimera kostnader eller att upprätthålla en given nivå av produktion. Substitutionen sker längs en isoquant i en produktionsfunktion och beskriver hur lätt arbetskraft och kapital eller andra inputs kan bytas mot varandra. Den centrala mekanismen fångas av marginal rate of technical substitution, MRTS, som är förhållandet mellan marginella produkter MP_L och MP_K: MRTS = MP_L / MP_K. Vid kostnadsminimering uppstår ofta ett jämviktsvillkor MP_L / MP_K = w / r, där w är arbetskraftens pris och r kapitalkostnaden.

Elasticiteten av substitution mäter hur mycket en input ersätts av en annan när relativa priser ändras. Olika produktionsfunktioner ger olika substitutionsmöjligheter: i CES-funktionen är elasticiteten konstant, i Cobb-Douglas-funktionen är den ofta 1, medan Leontief-funktionen implicerar 0 substitution (inga möjligheter att byta). Substitutionen varierar ofta mellan kort sikt och lång sikt: i kort sikt är vissa inputs fasta, vilket begränsar substitutionen, medan alla inputs kan varieras över längre sikt.

Praktiskt är utbudssubstitution viktig för hur utbudet svarar på prisändringar, teknikutveckling och regleringar, samt för hur företag anpassar inputmix, energianvändning och produktionsprocesser. Den används i empiriska studier för att uppskatta substitutionselasticiteter och i policyanalys för att bedöma effekter av prisändringar och incidenter i försörjningskedjor. Begränsningar inkluderar tekniska och institutionella hinder som kan göra vissa substitut mindre tillgängliga i praktiken.