urvalsstorleken

Urvalsstorleken är antalet enheter som ingår i ett stickprov i en studie eller undersökning. Den påverkar hur exakt resultaten är och hur stor del av kostnader och tid som krävs. Generellt ökar precisionen när urvalsstorleken ökar, medan mindre stickprov ofta krävs när populationen är stor eller analyserna är mindre krävande.

Valet av storlek beror på flera faktorer. Vanliga överväganden inkluderar önskad precision (marginalfel E), konfidensnivå (till exempel 95 %), den uppskattade variationen i populationen samt populationens storlek. Vid kvantitativt arbete används ofta statistiska formler för att uppskatta ett lämpligt n. För uppskattning av medelvärde används n0 = (Z^2 σ^2) / E^2, och för andelar används n0 = (Z^2 p(1-p)) / E^2, där Z är z-värdet för den valda konfidensnivån, σ är populationens standardavvikelse och p är den förväntade andelen.

Finitetshämmande korrigering kan tillämpas när populationen är liten: n = n0 / (1 + (n0 - 1)/N). Vid hypotesprövningar används ofta en formel som tar hänsyn till skillnader mellan grupper och önskad styrka, exempelvis n = [(Z1-α/2 + Z1-β)^2 (p1(1-p1) + p2(1-p2))]/(p1 - p2)^2. Vid komplexa urval kan designfaktorn Deff kvarlägga, vilket ökar n behövt. Respons och icke-svarsförklaringar kan också minska effektiv urvalsstorlek, så ofta justeras n uppåt för förväntad svarsfrekvens.

I praktiken rapporteras ofta både den planerade och den effektiva urvalsstorleken, tillsammans med metoderna som används för att hantera design och bortfall.