upphävandet

Upphävandet är inom rättsväsendet handlingen genom vilken en rättsakt upphävs, så att den upphör att vara giltig från ett bestämt datum. Begreppet används när lagar, förordningar eller beslut ersätts eller annulleras av en senare beslut eller av myndighet som har befogenhet att ändra den typen av regler.

Upphävanden kan ske på olika sätt. Det vanligaste är att en ny lag eller föreskrift uttryckligen upphäver en tidigare bestämmelse. Det kan också ske genom ett beslut från en myndighet eller domstol som ogiltigförklarar eller upphäver ett tidigare beslut eller regler. I vissa system finns särskilda övergångsbestämmelser som reglerar hur tidigare ärenden hanteras när upphävandet träder i kraft.

Effekterna av upphävandet är att den upphävda bestämmelsen inte längre är rättsligt bindande från det datum som anges i upphävandet. Ibland kan upphävandet ha retroaktiva eller framskjutna verkan genom övergångsregler, vilket kan påverka pågående ärenden eller rättigheter som grundades på den tidigare regeln. Det kan också krävas kompletterande regler eller nya bestämmelser för att hantera konsekvenserna av upphävandet.

Upphävandet skiljer sig från ogiltigförklaring. Upphävandet innebär att rättsverkningen upphör från ett angivet datum, medan ogiltigförklaring ofta innebär att en rättsakt är ogiltig från början eller från en tidpunkt i historien, ofta på grund av formfel eller brott mot lag. Inom olika rättssystem används begreppen i olika nyanser, men kärnan är att upphävandet avser borttagande av giltigheten från en viss tidpunkt.