undvikandet

Undvikandet är ett begrepp inom svenska språket som betecknar handlingen eller tillståndet att undvika något. Som nominalisering används det oftast i neutrala eller beskrivande sammanhang för att referera till själva undvikandet, eller till en specifik tendens att undvika dimensioner som ansvar, risker eller obekväma situationer.

Språkligt bildas ordet av verbet undvika med hjälp av nominaliseringssuffixet -ande; i bestämd form är det undvikandet. Begreppet används i vardagligt språk såväl som i mer specialiserade texter om beteende, psykologi eller riskhantering.

Inom psykologi används undvikandet ofta i termer av undvikande beteende, en copingmekanism som minskar omedelbar ångest genom att undvika stimuli eller situationer. Långsiktigt kan överdrivet undvikande bidra till kvarstående rädsla, ångest eller funktionsnedsättning, särskilt vid tillstånd som fobier, paniksyndrom och posttraumatiskt stressyndrom.

I vardagligt tal används undvikandet också i samband med att skjuta upp eller inte ta itu med uppgifter, konfrontationer eller ansvar. Inom organisationer kan det syfta på riskundvikande eller undvikande av regler eller konflikter. Beteendet kan vara adaptivt i vissa situationer, men uppfattas ofta som negativt när det hindrar fungerande vardag eller rättvisa.

Se även: undvika, undvikande, undvikelse, coping och beteende.