nominaliseringssuffixet

Nominaliseringssuffixet är beteckningen för en grupp suffixer i svenskan som används för att bilda substantiv av verb och adjektiv. Det finns inte ett enda suffix utan flera produktiva suffixer som tillsammans möjliggör nominalisering. Genom dessa suffix fås ord som refererar till handlingar, tillstånd eller egenskaper.

Vanliga suffixer är -ning, -else, -het, -skap samt -ande och -ende. Exempel: läsning bildas från läsa (en handling), ändring från ändra; undvikelse från undvika; frihet från fri; storhet från stor; vänskap från vän; broderskap från broder. -ande och -ende används ofta för att bilda nominala former som betecknar en pågående handling eller en relation: lärande från lära, rättande från rätta, springande från springa.

Funktion och betydelse: -ning och -ande/-ende fokuserar ofta på själva handlingen eller processen, medan -het/-ighet uttrycker en abstrakt kvalitet eller ett tillstånd. -skap anger ofta en relation, gemenskap eller ett specifikt område, som vänskap eller kamratskap. Dessa olika suffixer kan ibland variera i nyans och användning, men gemensamt är att de omvandlar verb eller adjektiv till substantiv.

Användning i svenskan: nominaliseringar med dessa suffixer är produktiva och nya ord bildas regelbundet i modern svenska. De bidrar till mer abstrakt eller formellt språk och kan göra meningar mer kompakta genom att samla information i ett enda substantiv. Samtidigt kan överdriven nominalisering leda till tät och tung text, så balans i stil är vanligtvis att föredra.

Se även: nominalisering, svensk morfologi, suffixbildning.