underkvalitetskaraktärer

Underkvalitetskaraktärer är ett begrepp inom svensk medie- och berättelsekritik som används för att beteckna fiktiva personer som upplevs hålla en låg nivå av berättarteknisk kvalité. Begreppet används ofta i sammanhang där karaktärer upplevs som ytliga, endimensionella eller främst funktionella i förhållande till handlingen, utan djup eller konsekvent motivation.

Kännetecken som ofta förknippas med underkvalitetskaraktärer inkluderar platt eller ologisk motivation, enstaka och stereotypa drag, bristande bakgrundshistoria, verkan som endast dragkraft för plottdrivna vändningar och dialog som känns konstlad eller onödigt expositorisk. De kan fungera som enkla funktioner i berättelsen, som fiender, kärleksobjekt eller moralisk spegel, utan att utvecklas eller ge läsaren eller tittaren ny insikt. Bristen på sammanhang mellan personlighet, val och konsekvenser bidrar ofta till upplevelsen av bristande trovärdighet.

Orsakerna kan vara kopplade till produktionsfaktorer som snabba deadlines, budgetrestriktioner eller fokus på andra element i berättelsen. I vissa fall speglar karaktärerna bredare problem i manus och dramaturgi, inklusive skissartad karaktärisering eller överdriven användning av arketyper. Kritikerna betonar att begreppet är subjektivt och att vad som uppfattas som låg kvalitet kan variera mellan mottagare och kulturella kontexter.

För att motverka problemet framhävs ofta utveckling av tydliga karaktärsark, konsekvent motivation, relationer och konsekvenser av val. Relaterade begrepp inkluderar stock character, arketyp och plot device, som kan användas både som kritik och som verktyg vid förbättring av berättelsen.