täckningskarta

En täckningskarta, inom telekommunikation, är en karta som visar den geografiska utsträckningen av ett nätverks service och därmed var en enhet kan ansluta till nätverket samt förväntad tjänstekvalitet. De flesta kartor är avsedda att göra det enklare för användare att bedöma om tjänsten finns på en viss plats och hur bra den kan fungera.

Kartorna brukar ange olika teknologier som används i nätet (till exempel 2G, 3G, 4G och 5G), samt olika mått på täckning som signalstyrka, hastighet eller dataflöde. I vissa fall används färger eller nyansskikt för att visa täckningens kvalitet och om det är inomhus- eller utomhustäckt. Vissa kartor kan också visa kapacitet eller tillförlitlighet i specifika områden.

Tillvägagångssättet för att skapa täckningskartor inkluderar insamling av fältdata från körtester eller mätningar, användarrapporter och modellering av signalens spridning i terräng och byggnader. Operatörer kombinerar mätdata med propagationsmodeller för att uppskatta täckningen över större områden. Regulatorer kan också sammanställa eller kräva täckningsdata för rapportering och planering.

Användningsområdenen omfattar konsumentval, nätverksplanering och beslut om investeringar, samt reglerings- och krisberedskapsändamål. Begränsningar är att täckningen är dynamisk och platsberoende, kartan är en uppskattning och garanterar inte tjänsten vid en given plats; prestanda påverkas av enhet, belastning, terräng, väder och byggnader.