tvåelektrod

Tvåelektrod är en elektrokemisk cellsystemkonfiguration som består av två elektroder: en arbets-elektrod där redoxreaktionen sker och en mot-elektrod som fullgör strömkretsen. I en vanlig tvåelektrodcell saknas en separat referenselektrod, så potentialen kontrolleras inte mot en stabil, extern referens utan relativt arbets- till mot-elektrod.

Potentiell kontroll uppnås genom att tillämpa en elektrisk potential mellan arbets- och mot-elektrod med hjälp av en potentiostat, medan strömmen passerar genom båda elektroderna. Den verkliga potentialen vid arbets-elektroden påverkas av lösningens resistans (iR-fall) och av polarisationsfenomen vid mot-elektroden. Detta gör att den uppmätta eller inställda potentialen ofta avviker från en exakt referenspotential, särskilt vid höga strömningsnivåer.

Användningsområden och fördelar

Tvåelektrod används ofta när enkelhet, låg kostnad eller hög ström är viktigare än exakt potentialkontroll. Vanliga tillämpningar inkluderar elektroplätering, elektrolys och vissa industriella tester samt enklare laboratorieexperiment där snabba eller stora strömmar krävs.

Begränsningar och jämförelse med treelektrod

Jämfört med ett three-electrode-system saknar tvåelektrod en stabil referenselektrod, vilket gör det svårare att kontrollera och tolka arbets-elektrodens potential noggrant. Treelektrod ger bättre potentialstabilitet och möjliggör exakt redoxpotentialmätning vid arbets-elektroden, vilket är viktigt för kinetiska studier och kvantitativ redoxanalys. Tvåelektrod används därför ofta när enkelhet och höga strömmar väger tyngre än exakt potentialkontroll.

Se även: treelektrod, referenselektrod, arbets-elektrod, potentiostat.