tvångshandlingar

Tvångshandlingar avser handlingar som en person genomför under yttre tvång eller hot, där den fria viljan som vanligt styr en handling har övervunnits. Begreppet används främst inom rättsvetenskap och rättstillämpning för att beskriva situationer där individens autonomi känns överriden av en annan persons krav eller av omständigheter som tvingar fram ett visst beteende.

Inom straffrätten kan tvång utgöra en förmildrande omständighet eller i vissa fall en grund för befrielse från ansvar, beroende på rättsordning. I allmänhet krävs att hotet eller tvån är allvarligt nog, att den som utsätts inte haft ett rimligt alternativ, samt att tvån betydligt påverkat gärningspersonens uppsåt eller skuld. Bedömningen är ofta beroende av bevis kring hur hotet manifesterade sig, hur pågående eller omhändertaget tvån var och vilken skada som avses undvikas eller åstadkommas.

Inom civilrätten kan avtal eller överenskommelser som ingås under tvång hållas ogiltiga eller ogiltigförklaras. Exempel är kontrakt som under hot tvingas fram eller där dominerande parter utnyttjar utsatta personers beroendeställning eller ekonomiskt våld. Här krävs vanligtvis omständighetsprövning och bevisning av tvån.

Tvångshandlingar skiljer sig från begrepp som nöd eller nödvärn. Nöd kräver ett nytt ont som undviks genom en handling, medan nödvärn gäller försvar mot en pågående attack. Tvång fokuserar på påverkan av yttre tvång på den frihetligt valda handlingen.