transkriptionsfel

Transkriptionsfel är fel som uppstår vid transkription, processen att omvandla information från ett medium till ett annat. Begreppet används främst inom två domäner: lingvistikens transkription av tal till skrift och molekylärbiologins transkription av DNA till RNA. I vardagligt tal används det ibland även om fel i manuell eller automatisk texttranskription av ljudinspelningar eller skannade dokument.

I lingvistik syftar transkriptionsfel till misstag som uppstår när tal transkriberas till skrift. Orsakerna inkluderar felhörning, variation i uttal, otydliga ljud eller inkonsekventa transkriptionsregler. Konsekvenser kan vara felskrivningar, missförstånd och bristande repeterbarhet mellan transkriptörer. För att minska felen används standardiserade transkriptionssystem, utbildade transcribenter och ofta flera genomgångar för att bedöma tillförlitlighet mellan transkriptörer.

I molekylärbiologi används termen för misstag i RNA-syntesen under transkriptionen av DNA till RNA. RNA-polymeras kan misinkorporera en nukleotid eller släppa en felpasserad bas, vilket ger fel i den transkriberade mRNA-sekvensen. Förekomsten är generellt låg men icke-noll; under transkriptionen har polymeraset begränsad proofreading, och många fel påverkas inte i den senare processen. Vissa fel fångas upp eller rättas till i efterföljande steg, men andra kan leda till fel i proteinprodukten om de inte korrigeras.

Inom teknisk transkription, som vid tal- till text-transkription eller OCR, uppstår fel när programvara tolkar ljud eller tecken felaktigt. Vanliga orsaker är bakgrundsljud, accenter, dålig upplösning eller likhet mellan ord. Felskrivningar och missade ord ökar, men kan minskas med förbättrade modeller och manuell eftergranskning.

Transkriptionsfel påverkar kvaliteten på data och kommunikation och skiljer sig från fel i translation eller replikation.