trafikflödes

Trafikflöde är den rörelse av fordon som sker längs ett vägnät. Inom trafikteknik beskrives trafikutflöde vanligtvis med tre sammankopplade storheter: flöde q, antal fordon som passerar en given avgränsad punkt per tidsenhet; täthet k, antal fordon per längdenhet av vägen; och medelhastighet v. Den grundläggande relationen q = k · v används för att beskriva hur flödet förändras när förhållandena på vägen ändras.

Trafikflödet uppvisar ofta olika tillstånd. I fritt flöde rör sig fordon med höga hastigheter och flödet ökar när trafiktätheten ökar, fram till en kritisk punkt där kapaciteten närmar sig. Vid eller strax efter kapaciteten uppstår ofta ködannelser och hastigheten sjunker trots fortsatt ökning av tätheten, vilket leder till ett kapacitetsfall. Begreppet ett grundläggande diagram används för att illustrera sambandet mellan flöde, hastighet och täthet.

Modeller av trafikflöde kan delas in i makroskopiska och mikroskopiska tillvägagångssätt. Makroskopiska modeller behandlar trafiken som ett kontinuerligt medium och inkluderar kinematiska vågmodeller som LWR-modellen (Lighthill–Whitham–Richards). Mikroskopiska modeller beskriver individuella fordon och hur förare anpassar hastighet och avstånd till föregående fordon, ofta genom bilföljningsmodeller.

Användningar av trafikflödesforskning omfattar planering av vägnät, prognoser av trafikflöden och realtidstrafikstyrning som signalreglering, rampmetering och hastighetsanpassningar. Datainsamling sker via loopdetektorer, trafikkameror, GPS- och mobildata samt historiska mätvärden. Utmaningar inkluderar variabilitet i väder, olyckor, störningar samt heterogenitet i fordonstyper och förares beteende.

Trafikflödesstudier bidrar till effektivare transportlösningar, minskad kötid och bättre långsiktig planering av vägnet.