torrdräkter

Torrdräkt är en helt vattentät dräkt som håller kroppen torr i våta miljöer. Den används främst vid dykning i kallt vatten, men också inom räddning, fiske och industriellt arbete där man vistas i vatten eller våta miljöer. Den skiljer sig från en våtdräkt genom att vatten inte når kroppen.

Konstruktion och material: De flesta torrdräkter byggs som trilaminat eller neopren. Trilaminatdräkter består av tre tunna lager som gör dräkten vattentät och flexibel, medan neoprenvarianter ger bättre isolering men ofta är tyngre. Sömmar och fästen är tejpade eller svetsade.

Ventiler och tätningar: Torrdräkter har vanligtvis latex- eller silikonmantlar vid handleder och hals, en inflationsventil kopplad till luftkällan för att fylla dräkten med luft och en dumpventil för att släppa ut överflödig luft. Många modeller har integrerade stövlar.

Användning: Torrdräkter möjliggör längre vistelser i kalla vatten jämfört med våtdräkter och används av dykare, räddningstjänst och industriella arbetare. Dräkten kräver utbildning i hur man reglerar luftvolymen och hanterar ventiler.

Underhåll: Efter användning sköljs dräkten i färskvatten, låtas torka och förvaras torrt och svalt. Sömmar, ventiler och tätningar kontrolleras regelbundet och vid behov repareras av utbildad personal. Felaktig användning kan leda till läckage eller skador.

Historia: Torrdräkter utvecklades under 1900-talet och blev vanliga efter andra världskriget. Moderna modeller används i olika branscher och finns i olika material.