torquetilldelning

Torquetilldelning är processen att fördela det tillgängliga vridmomentet mellan olika drivkomponenter i ett fordons drivlina eller en maskin så att önskad prestanda, stabilitet och effektivitet uppnås. Begreppet används främst i fordon med flera drivhjul eller individuella drivsystem där olika axlar eller hjul kan ta olika mycket kraft.

I fordon används torquetilldelning för att förbättra dragkraft och kurstålighet. Den kan vara statisk, dvs förinställd av tillverkaren baserat på viktfördelning och drivaxlar, eller dynamisk och anpassas i realtid efter vägförhållanden, hjulslirning och körriktning. I moderna fyrhjulsdrivna fordon och elsystem möjliggör torque vectoring att aktivt flytta vridmoment mellan fram-, bak- och inner-/ytterhjul för att minska under- eller överstyrning under kurvor och öka stabiliteten.

Tekniker och lösningar inkluderar mekaniska eller hydrauliska differentialer med låsning och elektronisk styrning, samt motorstyrda system där varje hjuls drivkraft kan justeras separat. Torque vectoring använder sensorer för styrvinkel, yaw och hjulhastigheter och kan vara integrerad med ABS/ESP. I eldrivna fordon kan varje motor styra sin egen kraft, vilket ger mycket precisa fördelningar.

Utmaningar med torquetilldelning innefattar krav på noggranna sensorer, snabb beräkning, ökad systemkomplexitet och energiförbrukning. Korrekt tillämpning kräver omfattande modellering och tester för att garantera säkerhet i alla körsituationer. Torquetilldelning är en viktig del av drivlinaoptimering, särskilt i sportbilar, terrängfordon och moderna elfordon.