torfböden

Torfböden är organiska jordarter där största delen av jordprofilen består av torv – delvis nedbrutet växtmaterial som ackumulerats över lång tid. De bildas i våta, syrefattiga miljöer där vattenbordet står nära ytan, exempelvis i myrar, mossmarker och andra våtmarker. Den långsamma nedbrytningen av växtresterna gör att torv successivt byggs upp och ofta dominerar profilen, ibland så mycket att mineraljord förekommer endast i djupare skikt.

Torfböden kännetecknas av högt organiskt innehåll, lågt pH och näringsfattigdom. De har stor vattenhållande förmåga och låg bulkdensitet, vilket gör dem mjuka och känsliga för mekanisk påverkan. Uttorkning och oxidation av torven vid dränering eller torkning kan leda till markdeformation och förlust av volym.

Vegetationen är anpassad till surhet och näringsbegränsning. I upphöjda mossmarker dominerar Sphagnum-mossor samt näringsfattiga växter, medan fens ofta har gräs- och sedges-samhällen samt buskvegetation. Torvböden är viktiga livsmiljöer för många växt- och djurarter och utgör betydande kollager i marken.

Användning och miljöfrågor: torvböden är en viktig global kolkälla som lagrar mycket kol i jordprofilen. De utsätts lätt för växthusgasutsläpp vid dränering, avverkning eller torvtäkt; återwetting och skötsel av våtmarker syftar till att minska oxidation och bevara kolinnehållet.

Klassificering: I internationell jordartsklassificering klassas torfböden oftast som histosoler, alltså organiska jordarter där torv dominerar profilen.