tinnbaserad

Tinnbaserad är ett adjektiv som används för att beskriva material eller föreningar där tinn (Sn) utgör huvudkomponenten i sammansättningen. Begreppet används inom metallurgi, kemi och elektronik för att beteckna legeringar, beläggningar och lödningsmaterial där tinn är basen.

Vanliga tinnbaserade material inkluderar lödlegeringar som används för elektriska anslutningar. Traditionell lödning har ofta varit tinn-blylegeringar, men på grund av miljö- och hälsokrav används nu blyfria tinnbaserade legeringar som Sn-Ag-Cu (ofta betecknat SAC) eller andra Sn-baserade blandningar. Dessa legeringar har lägre smälttemperatur och god vidhäftning till koppar och andra metaller.

Egenskaper och begränsningar: tinnbaserade legeringar har generellt låg smältpunkt, god korrosionsmotstånd mot vissa medier och god elektrisk ledningsförmåga. De tenderar att ha lägre mekanisk hållfasthet än många andra metallbaser och kan under temperaturförändringar få sprickor eller förändras över tid.

Tillverkning och miljöaspekter: tinn utvinns från mineralet cassiterit och bearbetas till metall. Världens produktion domineras av Asien, särskilt Kina. Inom EU och många andra regioner regleras användningen av bly i lödmedel genom RoHS-direktivet, vilket har främjat användningen av tinnbaserade blyfria lödningar.

Se även: tenn, tinplätering, blyfri lödning.