tilläggsprotokoll

En tilläggsprotokoll är ett internationellt rättsligt instrument som kompletterar eller ändrar ett befintligt avtal eller en konvention. Det anger nya skyldigheter eller rättigheter, förtydligar bestämmelser eller utökar skyddet till nya grupper eller situationer. Ett tilläggsprotokoll blir rättsligt bindande för de stater som ratificerar det och därmed ingår i den övergripande rättsordningen som reglerar det ursprungliga avtalet.

Relationen till originalavtalet är ofta att tilläggsprotokollet utökar eller fördjupar tillämpningen av befintliga regler, utan att nödvändigtvis ersätta dem. Det kan också svara mot nya omständigheter, såsom förändringar i konflikt- eller säkerhetssituationer, teknisk utveckling eller humanitära perspektiv. Ett tilläggsprotokoll får normalt sin egen ikraftträdandedatum och kräver separat ratifikation av staterna, som också kan närvara vid särskilda villkor eller reservera sig inom ramen för vad som tillåts enligt internationell rätt.

Processen innebär att protokollet antas av parterna till det ursprungliga avtalet, öppnas för undertecknande och senare för ratifikation. Det träder i kraft enligt dess bestämmelser. Reservativa och anpassningar följer ofta den allmänna regleringen i konventionernas eller traktatens egna bestämmelser och i vissa fall den allmänna vitiava-lagen om traktater.

Vanliga exempel finns inom Genèvekonventionernas ramverk: Additional Protocol I och II från 1977 som utvidgar skyddet i internationella och icke-internationella väpnade konflikter, samt Protocol III från 2005 som inför symbolen Röda Kristallen. Dessa tilläggsprotokoll är grundläggande verktyg i internasjonal humanitär rätt.