tidsbuffertar

Tidsbuffertar är extra tid som läggs till scheman eller enskilda uppgifter för att absorbera osäkerhet och störningar i en projekt- eller processplan. Syftet är att öka planens tillförlitlighet genom att perioderna får hantera förseningar utan att hela leveransen skjuts upp.

I praktiken används tidsbuffertar inom bland annat projektledning, byggnation, produktutveckling och produktion. De byggs ofta upp enligt en modell där vissa delar av processen får buffertar som skydd mot avvikelser. Inom kritisk kedja-projektledning (CCPM) talar man om olika typer av buffertar: projektbuffert som ligger i slutet av den kritiska kedjan, näringsbuffertar (feeding buffers) på de grenar som matar den kritiska kedjan, samt ibland resursbuffertar för att säkra tillgång till kritiska resurser.

Buffertarnas storlek beror på den upplevda osäkerheten i uppgifternas faktiska varaktighet och risker i omgivningen. Vanliga metoder innefattar att använda sannolikhetsbaserade uppskattningar (till exempel PERT-liknande beräkningar) eller att sätta en konservativ extra tid baserat på tidigare erfarenheter. Buffertar övervakas ofta genom buffertförbrukning (buffer burn), som visar hur mycket av bufferten som används och hur mycket som återstår.

Fördelar med tidsbuffertar inkluderar ökad leveranssäkerhet, bättre hantering av risker och en mer realistisk tidsplan. Begränsningar är att buffertar inte ersätter behovet av att reducera osäkerhet i arbetsprocesser, de kan uppmuntra undvikande av kostnadsreduceringar och kan leda till felaktig frihet om de används som en konstant lösning utan kontinuerlig uppföljning.

Tidsbuffertar är därmed ett verktyg för riskhantering och strukturerad tidsplanering som hjälper organisationer att leverera i tid trots oförutsedda händelser.