telomeravkortning

Telomeravkortning är processen där telomerernas längd minskar vid varje celldelning. Telomerer är repetitiva DNA-sekvenser i kromosomernas ändar som skyddar genetisk information från skada. På grund av end-replication-problemet förkortas telomererna hos de flesta somatiska celler när de delar sig. Shelterin-komplexet skyddar telomernas ändar, medan telomerase kan förlänga telomererna i vissa celltyper.

Under normala omständigheter förkortas telomererna med åldern. Hastigheten påverkas av faktorer som oxidativ stress och kronisk inflammation. Telomeraseaktivitet är hög i germinal- och vissa stamceller men låg i de flesta somatiska celler; cancer uppvisar ofta uppreglering av telomerase för att upprätthålla telomerer.

När telomerlängden blir kritiskt kort kan cellen gå in i senescens eller genomgå apoptos. Detta bidrar till vävnadsdysfunktion och åldrande. Telomerlängd varierar mellan vävnader och individer och används som biomarkör i forskning, men den är bara en del av den komplexa bilden av åldrande och sjukdom.

Förtkortningen har kopplats till ökad risk för flera åldersrelaterade sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och vissa neurodegenerativa tillstånd, men sambanden är komplexa och ofta korrelationer. Cancer uppstår ofta när telomerase aktiveras eller alternativ telomereförlängning (ALT), vilket gör att telomeravkortning inte ensam förklarar cancer.

Telomerlängd mäts vanligtvis i blodprov med metoder som qPCR eller nedstrippad terminal restriktiv fragmentering; mer detaljerade tekniker kan uppskatta den längsta eller den kortaste telomeren. Livsstilsfaktorer som regelbunden motion, stresshantering, hälsosam kost och rökstopp studeras för att påverka avkortningens hastighet, men effekterna varierar och inga säkra behandlingar finns för att systematiskt förlänga telomerer i hela kroppen.