tekniksintensiva

Tekniksintensiva, eller tekniksintensiva verksamheter, är ett begrepp som används i svenska ekonomiska och industriella sammanhang för att beskriva sektorer där teknologisk utveckling, forskning och utveckling samt avancerad kunskap utgör grundläggande drivkrafter. Begreppet används ofta för att särskilja dessa sektorer från arbetskrafts- eller kapitalintensiva verksamheter där produktionsfaktorerna är mer givna eller ofta mindre beroende av snabb teknisk utveckling.

Egenskaperna hos tekniksintensiva verksamheter inkluderar hög kunskaps- och innovationsintensitet, stort fokus på FoU och ofta krav på högutbildad arbetskraft. Produktionen är ofta beroende av specialistutrustning, digital infrastruktur, mjukvara och ofta immateriella rättigheter som patent eller tekniska standarder. Innovationscyklerna kan vara långa och snabba tekniska skiften kan påverka konkurrenskraften snabbt. Tät samverkan mellan näringsliv, forskningsmiljöer och offentliga stödprogram är vanligt.

Exempel på tekniksintensiva områden är informationsteknologi och telekommunikation, bioteknik och läkemedelsutveckling, avancerad tillverkning och robotisering, optimerad energiteknik samt flyg- och rymdindustri. Även tjänstesektorn kan vara tekniksintensiv i hög grad när den bygger på digitala plattformar, dataanalys och mjukvarubaserad tjänsteproduktion.

Ur ett policy- eller samhällsperspektiv betonas ofta investeringar i forskning och utbildning, digital infrastruktur och stöd till innovation samt regelverk som underlättar kommersialisering av ny teknik. Begreppet är användbart men kan vara flytande, eftersom tekniksintensitet kan variera över tid och mellan olika företag och undersektorer.